Mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig

Jag veeeeeeeet, jag orkar inte skriva särskilt mycket här längre, men å andra sidan nördar jag inte så mycket vid min dator som jag gjorde förr.

Nu är iaf den där julen över, typ, det är ju några dagar kvar tror jag, men jag slipper iallafall det där jävla julandet med släkt osv. Alltså igår satt jag och..... dog inombords. Härmed säger jag upp mig från julen, jag är ledsen, men vi ses inte nästa år!

I övrigt så är jag tydligen ledig ett tag nu. Det blir skönt, och förhoppningsvis några kilo roligt också. Dock har jag några meningslösa timmar framför mig just nu tills det att kvällen kommer till mig.. Jag hoppas dom går fort. Jag vill bort från det här, jag vill bort och ut och försvinna ut i stadens mörker, jag vill skratta, umgås och vara glad. Jag vill visa kärlek och tacksamhet - en gång, för längesen sa någon till mig att julen var till för det. Tss. Hyckleri. Det är ju fan den enda dagen jag inte får nån möjlighet att visa det.

Jag har hundratals andra dagar och möjligheter att visa det - och jag gör det med nöje. Och i fortsättningen lär även den 24:e december vara en sådan dag - jag behöver inte längre sitta med pappersfolket i en inrökt lägenhet och käka kruttorr, sur porterstek.

Bah. Nu ser jag fram emot, och hoppas att kvällen och morgondagen, ja, även resten av 2008, blir som jag förväntat mig. Men som Lars W säger, eller snarare sjunger; "Ingenting blir som man förväntar sig." Well, det är dags att vända på det påståendet. Nu ska jag tvätta, vi ses i marschallens skugga!

Jaja...

Nu drygar min telefon med mig så jag lyckas inte återupprätta mobilbloggen... Eeeh.. Men det kommer nog igång nån gång. Får bli bilddagboken som vanligt... Haha. Får ju dessutom mer respons där. :(

Kvällen är ännu ung, jag vet inte vad den har i sitt sköte men just nu sitter jag iallafall i början på den. Kvällen alltså. Sitter hemma hos Patrik, Putte, Pata, vad man nu ska kalla honom. Jag föredrar ju Patricia men han hatar väl det, som med allt jag föreslår. Här hr jag iaf cigg, musik och öl. Det räcker - ett tag. Snart drar jag ut på krogen och sen ser vi vad som händer, alltid är det något.

Imorgon, picknick, spännande... Haha. ^^

I informationssyfte:

- Jag har ny mobil nu. Ska snart orka fixa mobilblogg igen. Snart.
- Jag är dålig på att skriva här. Men, som sagt, tråkigt utan (fylle)bilder.
- Jag är förvirrad.

Årets fail

Jag har nog gjort en hel del misstag i år, men det här tar fan priset, haha. När jag åkte hem från stan tidigare idag så började en märklig känsla sprida sig runt mina genitalier - en välkänd känsla. Vi kan kalla det "pungkli". Jag försökte hålla mig ifrån att klia mig, osv, för att inte råka ut för en olycka eller liknande men till slut var det ohållbart!

Nu tänker ni väl säkert att jag, som en normal människa skulle gjort, helt enkelt kliade utanpå jeansen. Men nej. Av någon okänd anledning pillar jag in tummen (!) genom gylfen (knappgylf) och kliar på det utsatta stället. Som ni säkert redan har fått erfara, så fastnar gärna tummar i trånga hål.

Sagt och gjort, tummen fastnade, min blick flyttades från vägen till skrevet och en plan för att få ut tummen började grundas i min hjärna. Jag lirkade, och lirkade, tittandes på mitt skrev, men tummen ville inte lossna. Tyvärr var det nu så att jag även bytt fil, till mötande och upptäckte i ögonvrån att ett starkt sken var på väg mot mig. Det var en Scania, ägd av Östgötatrafiken. Linje 48-nånting om jag inte minns fel. Paniken spreds i min kropp, ut for tummen och några däckskrik senare var jag tryggt på min sida vägen igen. Hoppas inte busschauffören dog, jag gjorde't.

Så - om du ska klia dig på pungen; klia utanpå jeansen. Inte inuti.

Det börjar närma sig

Ja, inte bara min 19:e födelsedag utan även julafton. Det var trevligt, fram till det att man var 13 år ungefär. Det minns jag. För sen blev det mest bara.. Slentrian och massa gamla pensionärer som påstod att man hade blivit lång, eller nåt annat såntdär töntigt. Så, fram till jag var tolv, var det trevligt tror jag. Dom julaftnarna minns jag inte. När jag var 13 var det mest suktande efter ny mobiltelefon (Nokia 3410!!), och när jag var 14 så var det mp3-spelare, eftersom att alla hade en utom jag. När jag var 15, var det ny mobil igen och vid 16års ålder suktade jag efter en iPod. Jag fyllde 17, och tre veckor senare satt jag och hoppades på kameratillbehör - och tro mig eller ej, men som tur är har mina önskningar slagit in varje år. Tänk vilken liten materialist jag är va!

När jag var 18 så började det dock bli jävligt segt att sitta och umgås med pappersfolket i tre timmar för att få något materialistiskt, då det fanns typ 14 andra grejer jag hellre hade gjort just då. Krogen var fortfarande ny, precis som körkortet. Och i år, jaa, i år? Pallar jag? Jag antar att jag kommer göra det. Inte för min egen skull, såklart, men för pappersfolkets skull. Det jobbiga är att jag kommer sitta som på nålar tills det att jag får mynta uttrycket "Jaaamen jag måste nog röra mig nu..!" och se allas besvikna miner, höra ledsna "Nämen!" och förklara nånting om var jag ska.

Fan. Jag ser inte fram emot det alltså. (Jag fattar inte att alla tycker jag är dum i huvudet för att jag känner såhär. Dom gånger man lagt fram det lite smått, har man ju fått en jävla adventsljusstake i huvet)

Just ja, en sak till.. Fan vad tråkigt det blir utan bilder i bloggen. Måste måste måste fixa ny mobil!